”Jag berättade för kompisarna på Örebro missionsskola att Pilot var ett avslutat kapitel. Nu skulle jag in i tjänst i någon kyrka, trodde jag. Men i slutet av utbildningen fylldes jag på nytt av musiken, energin och glädjen som Pilot så många gånger gett mig. Det var så tveklöst, så starkt. Det bästa ordet för vad jag kände är nog kärlek. Kärlek till en vision, en dröm, ett sätt att leva som jag trodde var avslutat sedan länge.”
Erik Hallåsen blev förvånad, men glad, över att återigen programmera syntarna på det sätt som gjorde att han och bandkollegerna åkte kors och tvärs i de nordiska länderna mellan åren 1997- 2004. Pilot hade en intensiv scenshow som blev uppskattad i en mängd olika sammanhang. Dessutom släppte de två skivor hos Feedback Records.
”Denna period har en särskild plats i mitt hjärta. Kontakterna med vår publik, alla arrangörer, olika band vi spelade med, och grabbarna på DOT, allt detta har format mig för livet. Samtidigt är detta historia, jag kan inte sitta med ett fånigt nostalgiskt leende och bara minnas gamla tider. Nej, jag vill framåt, leva här och nu, och inte bara här där jag bor kanske, jag tar mig gärna utanför 50-skyltarna ibland, men absolut leva nu. Pilot var inte, Pilot är.”

Ringrostiga försök

Det var lättare sagt än gjort att sätta ny fart i Pilot. Startsträckan inför varje moment var längre och förutsättningarna förändrade. Musik och texter ska skrivas, medarbetare ska kontaktas för olika samarbeten och utrustning för såväl studio som live måste fungera.
”Jag hade inte varit i studion på ett par år, trots att jag passerade där var och varannan dag. Hade bara öppnat dörren ibland och sagt hej till Roland, Waldorf och de andra, men mer var det inte.”
”När jag väl bestämt mig för att ge musiken en andra chans kom första uppförsbacken; nämligen att stå ut med att höra mina ringrostiga försök till låtidéer. Ovana var bara förnamnet! Undrade hur jag en gång i tiden kunde göra låtar överhuvudtaget? Men problemet var bara tillfälligt och löste sig med tid och arbete. Då var själva bandkonstellationen en svårare nöt att knäcka. I nuläget är det nämligen bara jag! Sedan finns det ett antal duktiga personer som går in och gör sin grej för att föra Pilot framåt, och det är tacksamt. Jag tänker mig Pilot som en duo, därför är min förhoppning att kunna välkomna ytterligare någon i gruppen som står upp för Pilot och vårt budskap. Just nu känns det hela lite komiskt, en duo bestående av jag och mig själv. Med lite humor och knäppta händer så kan man hantera det, men en bandkollega är mer än välkommen.”

Pilot som predikstol

Även om Pilots scenshow hade dans, koreografi och en avancerad ljussättning så presenterade gruppen sitt kristna budskap betydligt enklare. Därför hade den personliga berättelsen sin givna plats på spelschemat oavsett om Pilot uppträdde på ett golv i en fritidsgård eller på en större festivalscen. Dessa upplevelser är tillsammans med Erik Hallåsens erfarenheter från SALT-programmet på Örebro missionsskola viktiga verktyg inför framtida engagemang.
”Själva mötet men människor längtar jag efter, även om vår publik reagerat så olika på våra försök att presentera vår tro. Men jag förväntar mig inga hurrarop från skarorna direkt. Det får man inte i en kommersiell musikbransch där den egna personen och egot står i centrum. Och så kommer Pilot och snackar om kärva bibelställen som att ”dö bort ifrån sig själv” och andra partydödare. Nej, populär blir man inte. Men om man snyggar till hela budskapet så alla blir nöjda för stunden, vad är det då som är värt något? Vad blir kvar? Till slut har vi bara visat hur en baskagge låter när den sitter på alla slagen i en och samma takt! Det är inte mycket att leva för, eller dö på.”
”Det hände något under predikokursen i slutet av SALT-programmet. Vi fick titta på vad själva predikantskapet är. Detta var vad jag brann för och längtade efter, det var liksom jag på något sätt, låter skumt kanske. Även om jag inte blev pastor i en församling så kan jag inte sitta och sura under en predikstol någonstans. Istället tänkte jag att om jag förvaltar denna förmåga på ett bra sätt kan jag bli en slags dunkande högtalare för Gud. Visst är det en liten sorg att det aldrig blev som jag tänkte med predikstol i någon kyrka, men med tiden förstod jag att det var Pilot som var den predikstol som blivit placerad framför mig och om det är Gud som ställt den där är det surt att inte gå upp i den. Och så annorlunda är det egentligen inte. Det är samma budskap som från en traditionell predikstol. Vi har lite mer ljud, en och annan lampa och en massa rök och dans. Jag menar, dansat har väl folk gjort förr, och rök är ju inget nytt direkt, en rökmaskin är väl bara ett boostat rökelsekar, sådana har ju förhärligat Gud i århundraden. Och färgade lampor då, har ingen sett ett kyrkfönster?”

Förhoppningar

Pilots första engagemang kom 1996. Dessförinnan hade Erik Hallåsen skrivit den kristna rocktidningen Licence to Rock samt spelat synt i Anaemia. Musiken, tidningen och bandet var det viktigaste och all tid och de slantar som fanns gick till denna treenighet. Målsättningar, planer och ”deadlines” sattes upp och följdes efter bästa förmåga. Idag är perspektiven vidgade och omständigheterna förändrade.
”Det händer så enormt mycket på tio-femton år, både i en själv och runt omkring en. Då sprang man på bröllop, klinkade piano, höll ett och annat tal och önskade brudparen lycka till. Idag kan jag titta på gamla tackkort och lägga vartannat i en hög av livsöden som består av trasiga relationer, skilsmässor, bodelningar, ungar som skjutsas hit och dit, konflikter och all möjlig skit. Då känns en målformulering som handlar om att spela si eller så många gånger per år eller släppa en platta på ett exakt datum inte särskilt meningsfull. Nej, idag handlar målen om att fortsätta älska sin egen fru och att vara en bra pappa till ungarna och jobba för en bra vardag. Pilot är viktigt för mig, men det får inte ta överhanden, det måste funka i det vanliga sköna livet. Och det är inget offer att anpassa sig efter familj och sådant, visst kan det vara jobbigt ibland, men det här med fru och barn är ju kul! Så idag har jag faktiskt inga riktiga planer eller mål. Men visst, det är klart att Pilot ska upp på scenen igen och att det blir skiva framöver. Men jag ser det mer som förhoppningar som jag försöker göra verklighet av. Allt snack om målsättningar och tidsplaner stressar mig bara och gnager sönder både kreativiteten i Pilot och livet i stort. Jag vet bara att jag jobbar på, känner en barnslig glädje i arbetet och att Pilot går framåt. Om Gud vill så syns vi snart på en scen nära dig.” avslutar Erik med ett leende.